Kalla kårar längs ryggraden
iskalla händer
bara blicken som smälter
tårar
mina ärade dårar
som jag kallat för vänner
vart tog ni vägen
och varför
ekar andetagen i tystnaden
min fars sista dag
flåsar mig i nacken
och ni som ältat
om att tycka om mig
lämnar arenan
något skrämmer mig
mer än döden
kylan som jag bemöter
i dessa tomrum
som ni kallar för vänskap
jag har slagits
för er
från A till Ö
inga namn nämnda
dock ingen glömd
så varför är det ingen
som håller min del av världen på plats
när jag faller