Du vet att jag inte tycker om dig
den här dagen
när du tankfullt ser på
hur jag dricker mitt kaffe
och det är därför
som jag ställt dig i hallen
mot väggen
liksom
så du inte kan ge mig dina åsikter
att se på dig
får mig att känna mig som damm
tillplattad av regn
men jag har lärt mig
av dig
att se alla rätt i ögonen
även när jag känner mig gråtfrusen
i största stillhet
som jag gör nu
när allt skuggas av frågetecken
och minnen
men jag framkallar tunnelseende
blickar framåt
aktar mig för att snubbla
på sådant som gör ont
om jag skulle se på dig nu
så skulle du visa mig
hela resan
via en enda blick
du skulle ge mig alla valmöjligheter
som jag inte kan ta till mig
inte idag
nej
ännu har jag inte sett allting
men för stunden räcker det med vad jag redan vet