Han kom emot mig
långt hår och glasögon
i min ögonvrå

Fångad oförberedd
i ett moln av hans parfym
ett tyst slag i magen
i slowmotion
ett rapp
i mina knäveck

Hans doft
slungade mig tillbaka
till diffusa minnen
i en annan era
av hopplöshet
och tårar

Det som då var viktigt
nu knappt urskiljbart
men smärtan hänger kvar
som hans doft
i luften

Taktfasta steg

Lugna anletsdrag

Jag sväljer is och sten
och går vidare