Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När jag kysser havet

Ett hav
ett hav av stillhet
jag lyssnar till snäckans susande
jag luktar
andas in
vattnets sälta på min kropp
solens strålar smeker min kropp
jag drar mina fingrar genom tången
släpper fri tanken som hållit mig fången
en våg av stillhet i mitt inre
en bit från strandkanten växer kaprifolen
den växer sig allt starkare av strålarna från solen
lägger mig raklång mot graniten
jag blundar
andas in
mina tankar vandrar iväg
de försvinner bort
vandrar iväg
lämnar mig i fred
vågorna kluckar
min själ suckar
en segelbåt kryssar mellan vågorna
seglen vajar i vinden
vinden tar tag i mitt hår
jag går mot vattnet
doppar mina fötter
jag balanserar på hala klippor
tar ansats och dyker ner i vattnet
jag flyter genom vattnet
når vattenytan
jag flyter på vatten
håller mig flytande
havet ger mig flytkraft
ger mig kraft och styrka
stärker mig
jag är stark




Fri vers av Karin Andreasson
Läst 227 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-01-12 09:50



Bookmark and Share


  Eaglemountains VIP
Jag känner, hur jag ligger på en filt, på en klippa, vid en sjö eller vid ett hav, och hör det kluckande som gör att man slappnar av .....man kanner värmen från solen, och en och annan båt hör sig hörd eller ohörd (seglaren) .....Detta är den del av ens liv, när man glömmer det tråkiga, då man kan koppla av, riktigt ordentligt ....
2009-01-12

  Söder
En härligt somrig dikt vid havet. Låter underbart.
2009-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Karin Andreasson
Karin Andreasson