Jag trodde jag äntligen hade ett eget land
efter tjugo sekler utan,
men det har bedragit mig,
det har uteslutit mig,
juden som trodde rättvisa var möjlig,
som trodde han kunde vara stolt över sin identitet,
som trodde att Gud menade allvar
när han sade, 'Du skall icke döda,'
juden som trodde hans eviga exil
äntligen var över när han välkomnades hem
till ett land som byggde nya Berlinmurar
och där hans främsta plikt blev att genast dra ut i krig
för att döda civila utan urskiljning,
som storebror Amerika hade lärt dem att göra.
Mitt land och mitt folk är förlorat
igen, som vi alltid har varit,
utkastade på drift i en meningslös värld
som alltid leddes och drevs av vansinne
och därför hopplöst gick fel från början,
som om man någonsin kunde tro på någonting.