Jag ser ju hur du snubblar
i ett försök att vara som du vill.
Inspiriationen får dig att snubbla över ord
och över dig själv.
Det kanske hade varit normalt
om det inte var som det är.

Men det gör ingenting,
för jag tror nog att jag snubblar lite
jag också.
Och vi kan väl snubbla tillsammans
även om vi ramlar åt rätt håll nu
eller?

Tar girigt åt mig
av tankarna som jag känner dem,
för ord är både din svaghet och styrka.