.

Badrumslampans lysrör
blinkar till,
slocknar,
surrar,
och tänds slutligen
- upplysandes det vita klinkergolvet
på vilket mina ångestfrysande fötter
står som ofrivilliga soldater i skottlinjen
stirrandes döden i vitögat

- eller i mitt fall,
stirrandes metallklumpen,
även kallat vågen,
rakt i glåpords gapet
då jag,
motvilligt,
stegar upp
på den nedkylande ytan
- inväntandes min dom,
den mest ytliga bedömning
man kan få,
om man bortser
från spegelns hånleendes fasad

Känner hur fjädern
inom vågen
spänns allt hårdare
under min överviktiga kropps tyngd

- jag blundar,
tar några långa andetag,
i lugnande syfte

… men springer strax därpå
ut från badrummet
med paniken bultandes
genom hela kroppen,

väckandes ångesten till liv
- ett liv,
som aldrig tycks kunna kvävas…