Hon vek tvätten. Sakta och lugnt. Dom röda frottehandukarna, vek hon ordentligt och lade i en hög. Utanför tvättstugefönstret gick en stor svart tjock katt. Bladen hade för länge sedan fallit av. Det var sen höst. Hon satte sig på mangelstolen. Hennes semester började imorgon.

Hon tittade på sina bara händer. Hennes ringar låg på köksbordet hemma. Mobilen låg där också. Hon ville vara ifred. Tvättstugan var hennes hemligrum. Där fick ingen störa henne med jourlistor eller övertidstimmar. Ingen pratsjuk väninna. Inte heller någon av de utflygna barnens oroliga ringande. Än om barnpassning eller lån av hundralappar till deras lön skulle komma.

En gång hade hon varit en ung tjej. Med egna ideer om hur hon skulle ha det. Där hon cyklade hem från jobbet på konditoriet efter 11 på kvällarna. Genom skogen. Hem till huset. Där mamma och pappa bodde med hennes 3 systrar. Alla gånger hon nobbat Karl-Åke. När han ville skjutsa hem henne. I sin nyinköpta amerikanare. Röd med vita fenor. Han jobbade i snickeriet på fabriken. Alla tjejer tyckte han var vrålsnygg. I sitt svarta hår och polisonger.

Nej hon skulle inte bli kvar i den här utbygden. Hon skulle flytta. Till Stockholm eller Göteborg. Så långt bort som möjligt. Få ett bra jobb. Tjäna pengar och resa. Ha snygga kläder. Ta eget körkort. Ha en egen bil. Inte bli nån hemmafru med massor med barn och bli tjock och ful som mamma. Se pappa sitta där framför tvn med sin öl och vara dödstrött efter sitt skift på fabriken. Nej så skulle det inte bli för henne.

Hon reste sig från mangelstolen. Plockade ihop tvätten. Såg den tjocka katten gå förbi åt andra hållet genom fönstret. Imorgon skulle hon resa till Marmaris och bara lata sig i 14 dagar. Helt ensam. Glömma allt annat.