det är inte död
ännu inte heller liv

stoppad här
ur kropp, fäst

väckt utan sköld
någonstans emellan

men jag minns inte skeendet
eller ur vilket tillstånd

~

om jag följer brickors fall
konsekvens från noll till hälft

så kan jag bara ana
anta att min kropp ligger kall

på en bakgata
eller över bardisk

bland tunnor och blåljus

~

kanske bunden vid en stol
strömtrimmad, blodig

skadad passion
ännu en röd lycka

att ta ansvar för andra
något jag aldrig lärt

~

gapet, det stora

språnget
det jag misstänker för liv

har alltid vågat vitt

men något skönjer bättre
om än i motljus nu

jag är ögon på vägg

och han där
ynglingen i rummet

är sveda, gruset i

åren bakom

~

om att aldrig ångra

parera ett tempo
men springa vidare

att förebrå i cirklar

att riva lakan
sedan trivas suckar

~

han ska köpa öppenhet
agera brunnslock

älska ytan inifrån

väta bläcket på brevet
adressen till altaret

smeka lockarna
de avklippta korkarna

~

en affär som alla andra
sticker aldrig där den ska

och han ska omfamna smärtan
bleka den, förminskas

om hon ändå vore
mindre än jaget

något att skämmas för

~

han kommer att

bita ihop, mala längtan

reformera svart
och frasera om rött

ett skäl att överleva

~

det röda skenet
att bryta oljud med

en bordell med sammandragningar
vägrar sin förstfödde, sparkar

en livräddarblues

~

sedan blankt

~

och så
väntar på väg

ett världsallt i miniatyr
en boja för smältvärldar

nu förd till slut

sirener

befriande sirener