Vilken diktare har aldrig tänkt på självmord?
Det ironiska är, att alla de som lyckades
dog allra minst,
då de just genom att helt frivilligt utplåna sig
blev desto mer odödliga,
då deras verk i mer än bara blod- och eldskrift
levde vidare och kvar som mera levande
än deras självförtärda liv.
Av alla ideal är skapandet det svåraste,
då kreativiteten kräver mer än någon människa kan ge,
då dess förverkligande alltid kräver mera.
Så kan konstnären i dödlighetens fjättrande begränsning
aldrig leva upp till vad hans ande kräver,
som alltid måste trotsa, utmana och krossa
alla materiella möjligheter och realiteter
och orsakar därigenom oundvikligt tragiskt
ett konfliktförhållande emellan kropp och själ.
De flesta som har varit inne på det här med självmord
och som överlevt har funnit något av ett nytt liv
som ett slags uppståndelse och pånyttfödelse
som ofta stimulerat dem till nya tag och kreativitet;
alltmedan andra, som ej kom tillbaka,
som Victoria Bendictsson, Karin Boye, ibland andra,
dock förverkligade sina odödliga jag
igenom själens segers kompromisslöshet.