Som ett moln på ständig drift i ständig upplösning
utan mer än drömsubstans
är drömmen av min existens,
som flyter fritt i oceaners turbulenser
utan mera mening än en flyktig natt
av icke mer än lösa drömmar.
Mitt liv är en dröm som snabbt går över
för att måhända övergå till andra drömmar
av ej mera konsistens än någon annan dröm
av hägringar som skrivits blott i vatten
för att genast upplösas och glömmas bort.
Ett liv kan liknas vid en baksmälla
som konsekvens av födelsen
med döden som dess äntliga kurering,
livets enda två väsentliga begivenheter –
en högst pinsam kalldusch till entré
och en sorti när ingenting finns kvar
till ingenting.