jag tror
att det är såhär nu

det är nog så
det ska nog vara så

och jag är nervös
för mina fingrar skakar
och mitt hjärta bankar hårt innan för bröstkorgen

jag kan inte säga det
inte ens med viskningar

det gör mig så liten
mindre

jag vill höra dig säga det först

får du blir jag inte så liten
jag stannar kvar
och är bara kort

att det ska vara så förbannat svårt
tungan slår en knut
varje gång jag tänker tanken

en milisekund
är jag förlamad
orörlig

det är tyst
men mitt inre skriker

ta inte sönder mig
snart nog
får du veta
allt

det lilla ordet