Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Efter föreställning


första gången du sjöng sången om ditt liv
var det knutna tegelstenar som klirrade om midjan
under din blues radade sig lekarna upp
och stormfåglarna dök och dök i dig efter
bröst att bryta upp

sista tonen lyfte taket som ett spjut i skyn
tackandet var spillkråka över allt som varar
jobbet var gjort och bara ekot kvar
och stormfåglarna snappade och snappade i dig
efter obegagnade kompresser


Fri vers av Göran P Rödholm VIP
Läst 364 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-01-31 12:32



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Du har hittat in i ett hjärta av glas tror jag. Lika klar som en isig vintermorgon i dimma. Kristall och ekon. Nu och då. En beskrivelse av ett stycke liv som är i bästa Görantappning, mästerlig. Du är mästerlig! Tack så in i!
2009-02-09

  mikael ejdemyr VIP
Vilket sinne för tragedi! Stormfåglar! långt bortom all mänsklig kontroll, som forntida gudomar eller nutida drifter... En målande skildring av en himlastormande heroism, styrd av lidelse, omedvetet som i ett forngrekiskt drama, förutbestämt, krävande! fram till en sista stressad minut på akuten. Tala om att ge allt! Känsla.
2009-02-02

    Jnåt
det dryper blues om detta. mycket finstämd sådan.
2009-01-31

  sister mary
Mellan dessa strofer som inte liknar något annat växer ett helt liv fram:

"knutna tegelstenar som klirrade om midjan"


"sista tonen lyfte taket som ett spjut i skyn"

Bokstavsljuden och ordparen lyfter snyggt fram känslan av trögheten innan och lättanden efteråt, som att bestiga ett berg
och njuta av utsikten. Och kanske är det det vi gör om och om igen...med stormfåglarnas hjälp:)
2009-01-31
  > Nästa text
< Föregående

Göran P Rödholm
Göran P Rödholm VIP