Människans ensamhet

Ensamheten

Runtomkring
går de många maskerna
de gör mig tommare
för varje steg i snön

björken stelnar i silver
men vinterfåglarna
och melodierna
skiner genom mig

ändå skrattar stenar
med marken och löven
när jag letar under dem
fångar jag ensamheten

Fri vers av Fredrik Stillesjö
Läst 426 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2009-02-10 09:19

Skriv ut
Spara som PDF

Fia58 Du berör..............vackert 2009-02-20

Maria T Människans ensamhet är stor Ligger gömd i masker och under stenarna 2009-02-16

bluescat Välskriven, läsvärd, och berör 2009-02-13

Ezmeralda Ensamheten kan ha så många ansikten. Du har fångat det så vackert 2009-02-11

Bodil Sandberg En fantastiskt vacker dikt om ensamheten..detta väsende som man förvisso kan både hata och älska..här känns det som om just ensamheten var det sökta..applåder så vackert Fredrik!! 2009-02-11

Kristina Wallbing Ensamheten har många ansikten... jag tycker du beskriver det fint här. 2009-02-10

Lindizz Mycket vemodig och vacker poesi om ensamheten. 2009-02-10

Lyckohäxan Enediel Så vackert skrivet, tycker extra mycket om andra stycket, där grips jag av en märklig vemodig men varm känsla. 2009-02-10

Jastproject Det är det svåra, att försöka nå avskildhet utan att känna sig ensam. Och när omgivningen "skiner genom mig" och andra objekt "skrattar" i ett letande så gäller det att kunna balansera och fokusera på trevliga mål. Som att leta under stenar. På gotland finns det många långa stränder, stränder med enbart sten. Så eviga promenader i evighet. J. 2009-02-10

Eaglemountains Vackert skrivet i ensamhet 2009-02-10

anits Vacker poesi om ensamheten 2009-02-10

Maria Zena Viklund jag är oerhört förtjust i din naturlyrik, jag drömmer mig bort en stund och vilar skönt i dina ord, tack! 2009-02-10

Maria Natasja "björken stelnar i silver" mycket vackert. Jättefin text som berör! 2009-02-10