jalusier
och hornbågade paradoxer

rytandes genom snö bar jag
dig på mina rispade skuldvingar
(den tionde i ordningen)

en tafflig medelmåtta i
andäktig väntan på skaren,
att hungrande husera i boningens
promiskuösa bråddjup

det hängde kvinnokroppar i trådar
bara bröst och fitta
med monogama skenideal

medan jag botaniserade och sådde
mina ord i faraons vävnader
titulerade mig själv: "Brandgul"
endast simpla jargongvulgäriteter

spiltan bär skygglapp
för hästens stoiska vördnad

och Mefistofeles hermeneutik
alltigenom svårlösta knutar

som att söka kalfatra satans magdalenor
med gladkolorerad schavott