Du förstår... förändringen sitter inte i tingen.

Min mamma möblerade om varje gång hon blivit dumpad. Sedan flyttade vi varje gång hon kommit ur sin depression för att hon nu fått nya insikter.

Att förändras som människa innebär ju inte att man förändras för att man hamnar på en annan plats eller för att en bokhylla byter vägg. Du är ju fortfarande den du är?

Precis som en shoppoholiker som njuter av att få handla den där blusen och finner tillfredställelse just då för att senare när den hängs in i garderoben bland de fyrtiofem andra upptäcker samma jävla tomhet och ingen förändring har skett.

Eller alkoholisten som finner livet alldeles perfekt, så länge berusningen är där och får panik dagen efter och måste öppna en ny flaska för ingen förändring har skett.

Förändringen börjar med tanken om dig själv och den upphör aldrig att förvåna dig, glädja dig och ibland... även äckla dig.

Låt stå!