hemmets härd
glider isär
             i mina fingrars rus
allt
      inom dessa väggar
kan beskådas från ett perspektiv
utifrån
           aldrig inifrån
tapeterna
                 tittar på mig
med transparenta vrål
ihålig
         är tunneln
det som råder här
tillhör
         sedan länge
                      de bortappade
det är charmen
            hela misärens hållning
            att påvisa sin existens
när dagen
         gjort nattens
skog till kalhygge

         månen sätts i brand
vi tar en fika
                    i bollhavet
         hör ni lyran
som hamrar på listerna
          alla rankor
      här
till
         dörröppningen
framträder: nya pelare,
en grogrund i kalhygget
              
allt är försonat
jag har kastats som en raket
flugit som
                en gummiboll
in i mantrans nav