Du sätter en gräns, du tror det ska ändra något, du letar efter det där du aldrig fick, du exprementerar dig fram på olika sätt även om du inte märker det själv.
Du söker efter perfektion men får endast tillbaka pappret och ett tydligt stämplat retur märke vid sidan om.
Att sätta en gräns är en sak, att ha tro i något är en sak men att lyda gränsens streck, att den tron existerar är en helt annan.
Du ser smutset inuti de två glasen, smutset ingen riktigt märker, i ditt medvetande smor du däremot en plan att få förinta det.
Även om det i detta fallet är helt omöjligt,inget kanske, det är omöjligt.
Så i slutändan förlorar du ändå, i slutändan inser du att du inte kan göra ett dyft åt det men du har gått så långt att du tillslut inte har något kvar att ge.
Du har förlorat det och inget du kan göra åt det nu, du borde tänkt på det innan du börja se på se osynligtbara partiklarna som ingen märkte.
Du förlorar , även om det var en god sak du så mycket strävade efter att fullfölja.