~*~

En mörk outgrundli´ tid
Av ändlös stolthet bred och vid -
Ett mysterium, och en dröm,
Tycktes i begynnelsen av mitt liv ligga gömd;
Jag må säga den drömmen uppfylld var
En vild, och vaken tanke den bar
Av väsenden förgången tid uppbådat,
Som min själ ej haver skådat.
Hade jag låtit dem mig förbigå,
Med drömmande öga stå!
Låt ingen ärva - ingen av jord
Denna min själs vision;
Dessa tankar skulle jag styra,
Som en trollbunden ande skall denne yra:
Förrn det klara hopp till slut
Och den ljusa tid runnit ut,
Och min världsliga återstod haver förgått
Med en suck som den färdades bort:
Jag bekymrar mig ej fast den nu i vissnande är
Med en tanke som jag då vårdade kär.

Edgar Allan Poe 1827

LPWJ svensk version 2001