Ta dig samman

borra ner blicken i marken och bit ihop

Ta dig samman

kväv dina viskningar och svälj dina rop

Ta dig samman

gör det för en kärlek du alltmer sällan känner av

Ta dig samman

låtsas att den ännu ger vad det en gång gav


I graven får du vila en gång

i en kista av trä under ett vått täcke av mull

I graven får du vila en gång

när du äntligen slutat leva för kärlekens skull


Den kärlek och det ansvar den ger

som hotar driva dig bortom allt vett och sans

Den kärlek som blivit en instution

fast den borde ha stannat vid flört och romans


Ta dig samman

medans januari-regnet förtsätter att strila

Ta dig samman

sex fot under marken ska du till sist få vila....