Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhet

Du skrämmer mig
Lämnar mig osäker
Med skälvande ryggrad
Och mörkrädda händer

Försöker skapa avstånd
Bygga upp en osynlig mur
Omge mig av skyddande skratt
Och värmande närhet

Men tillslut kommer natten krypande
Täcket isar kallt mot huden
Och kudden jämte min gråter
Blunda, andas, sluta tänka

Måste bli din vän
Acceptera att du är allt som finns kvar
Måste sluta tänka på
Mjuka kyssar och ömma händer

Men hur?




Fri vers av svartvitsjal
Läst 395 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-02-22 15:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

svartvitsjal