Jag har på mig din tröja eftersom det är det närmaste dig jag kan komma
som om du vore död nu: skillnaden är hårfin
eftersom du aldrig mer kommer att se på mig
som du gjorde förrut.

Du säger, vänta några dagar, ta en dag i taget
det kommer bli bra igen
Men jag vet inte om det någonsin kommer att kännas som att någonting är bra igen
du gråter inte men jag gråter för oss båda
och jag spyr upp den sista tröstmaten
i kaskader
toalettporslinet
lika klibbigt som mitt innre

Du säger, jag orkar inte mer
och jag förstår
men tänk om jag inte heller orkar
om du inte finns
i mitt liv
mer