Hösten är då allt blir stilla, festerna, sommarflörten, musiken tystnar
Vackraste du vet är att se på medans förvandligen från sommarens vilda faktum till höstens tidsstopp slår in
Löven börjar falla och du ser på allt detta medans du sitter där på parkbänken
Dem bildar ett täcke på marken som skimras i solen till den där 80 tals färgen i brunt gult oranget
Det är nu som tiden stannar, allting stelnar vackert i ett täcke utav frost
Hösten är början på ett arbete, början på skolan , början på ett nytt liv, en andra chans, en tredje gången gillt
Du andas efter årets passerande dagar och ser tillbaka på varje punkt som avslutades i ditt kapitel
Kanske borde du känna dig stressad men just nu sitter du där i parkbänken och andas, något du under en lång tid glömde
Du ser fåglarna börja fara sin väg till deras andra paradis, du ser människor passera förbi och trasslar upp löven
Varför stannar dem inte, som tiden har gjort, nu har dem chansen att leva i frid, bara denna årstiden, denna dagen,kanske enbart denna sekund
Tystnad, fullkomlig tystnad, utsikt över dessa fascinerande löv
Du får ett leende på läpparna, och det värmer upp varenda hårstrå på kroppen, i denna stunden förlåter och glömmer du saker som du gömt undan i den där lådan
Hösten gör dig vacker med dess glans från löven och solen som skimrar upp i dina ögon och tänder vartenda ljus i en vandrares nuvarande hem
Du får lov att känna dig som evigheten, det som du så länge har strävat efter att bli.