nu önskar jag helst en lång vila
från mig själv

en tystnad att stiga in i
där stillheten bjuder mig komma ifatt
alla förändringar som skett

ibland trodde jag att jag funnit formen
för framtidens gestaltande
men föll raskt ur ramen

det är min natur
(som skorpionen sa när den stack grodan)
det krävs mera än ett halvhjärtat givet löfte
för att välbehållen ta sig över


en lång vila
en platå av tystnad
liknande fjärilens sömn
en viltstig i regntung skog
ett djurs drömmar 

sårbarhet 
jag ömsar skinn
och måste gömma mig som ormen
under källarkullens gräs
försatt ur spel

om jag blir tyst
är det berättelsen