Jag dansade en gång i älvornas dimsvepta slöja.
Jag följde deras nätta fötter in i skogens djup.
Nu har de fångat mitt hjärta, röd och blodig i sin hand.
Jag, lika liten och nätt som dem.

Jag dansar ännu i älvornas dimsvepta slöja.
Jag bedrar nyfikna och villar de in i skogens djup.
Nu har jag fångat deras hjärta, röd och blodig i min hand.
De, lika små och nätt som jag.

Runt runt går älvornas dimsvepta dans.
Förföriskt lätt smeker fötterna nätta gräset.
Vitt är deras klänningstyg, som fladdrar med vinden.
Runt runt dansar jag.

Över örat stål man bör ha
om man ej vill älvors sång höra
de som ej lystrar till detta
kommer höra tjut vareviga dag.