~*~

Oräkneliga krafter i Andar beväpn'de
Vilka ock ogilla hans styre, och mig föredraga,
Hans yttersta styrka med motsatt styrka emot sig
I tveksamt Slag uppå Him'lens Fält,
Och hans tron skakade. Vad hända dock om fältet
gå förlorat? [105]
Allt är ej förlorat; den okränkbara Viljan,
Och studier i hämnd, odödligt hat,
Och modet att aldrig nedlägga eller uppgiva:
Och vad är då mer att ej erövra?
Den Äran skall aldrig hans ilska eller makt [110]
Uttvinga från mig. Att böja sig ned och uppstanna för värdighet
Med stödjande knä, och trotsa hans makt,
Som från sin Vapenterror så sent
Tvivlade på sitt Imperium, det var i sanning lågt,
Det var förbannelsen och skammen bakom [115]
Detta nedfallande; då Ödet styr Gudars styrka
Och detta Imperiska ämne kan ej falera,
Som från erfarenheten av denna stora händelse
Till Vapen ej värre, i framförhållning mycket avancer'd,
Vi må med mer lyckosamt hopp lösa [120]
Att utjämna med kraft eller vanmakt i evigt Krigande
Oförsonliga, till vår gamle Fiende,
Som nu triumfera, och i de' överflöd av Lycka
Håller ett ensamt välde Him'lens Tyranni.

John Milton 1667
LPWJ svensk version 11/03/09