~*~

Så talade Överlöp'nde Ängeln, dock i plågor, [125]
Skränande högt, men sänkt av djup förtvivlan:
Och han som sål'nda svarade snart hans djärve Kompanjon.
O Prins, O Huvud över mången Betronad Kraft,
Som lett i formation Serafimer till Krig
Under edert befäl, och i förfärans handlingar [130]
Orädd, risker'de Him'lens evige Kung;
Och satte på prov hans höga Suveränitet,
Om så upphållen av styrka, eller Slump, eller Ödet,
Alltför väl ser jag och bävar för de' tunga tillställningar,
Som med sorgset förkastande och ruttet nederlag [135]
Haver oss förlorat Him'len, och allt detta mäktige Värd
I fruktansvärd förödelse lagd sålunda lågt,
Så långt Gudar och Him'lska Essänser
Kan förgås: ty sinnet och anden bevarad
Okrossbara, och vigören strax återfunnen, [140]
Trots all vår Ära utplånats, och lyckliga tillstånd
Här uppsluk'd i evinnerlig misär.
Men om han vår Erövrare, (vilken jag nu
Av vana tro vara Allsmäktig, således ingen mindre
Än en sådan kunnat ha överbemann't sådan kraft
som våran) [145]
Har lämnat oss med denna vår ande och styrka intakt
Högeligen att lida och förvärra våra sår,
Att vi på detta vis må se hans hämndlystna strålglans,
Eller göra honom än mäktigare gärning som hans trälar
Med Krigslags rätt, vad'n hans planer vara må [150]

John Milton 1667
LPWJ svensk version 11/03/09