~*~

Här i hjärtat av Helvetet att verka i Eld,
Eller utföra hans ärenden i det bistra Djupet;
Vad kan detta då gagna då vi ändock känna
Styrka oförändr'd, och som eviga väsen
Att undergå en evig bestraffning? [155]
Varvid me' kvicka ord Ärke-fienden replikera'.
Fallna Kerub, att bliva svag är miserabelt
I Verk eller Lidande: men var säkra på detta,
Att enbart göra gott bliva aldrig våran uppgift,
Men att för alltid utföra illdåd vår enda glädje, [160]
Som varande motsatsen till hans högsta vilja
Vilken vi motstå. Om så hans Försyn
Ur vår ondska söka att frambringa godhet,
Måste vårat verk vara att förvrida detta slutmål,
Och i godhet alltjämt att finna ondskans verktyg; [165]
Vilket mången gång lyckas, så att kanhända
Detta skall göra honom ont, om jag ej misslyckas, och störa
Hans innersta rådslag från der's förutbest'mda mål.
Men se den arge Pristagaren haver återkall't
Sina Vedergällningens Ministrar och jagar [170]
Tillbaka till Him'lens Portar: Det Sulfurlika Hagelregn
Som sköt efter oss i stormen, nu överblåst haver sig lagt
De eldlika vågor, som från Klippavsats
Av Him'len mott'g oss fallande, och Åskan,
beving'd med de röda Blixtmoln och oefterhärmligt raseri, [175]

John Milton 1667
LPWJ svensk version 11/03/09