Glasskärvor som skär sig in i fötterna
mamma varnade mig för att gå och plocka blåbär
såhär sent på kvällen, nu ser jag inte vart jag går.
Bakom trädet står en man och lurar,
han tror att jag inte vet,
men det är det jag gör.
Rädd för att fastna i hans grepp
springer jag den sista vägen.
Hemåt, hemåt, hemåt. Snabbt.
Mamma får dra ut skärvorna
ur mina blodiga fötter.
Hon vet.