Jag förskräcks av dess djup när jag uppslukas av
den glödande stora passionen
Vem kan spjärna emot, vem kan stänga utav
den betvingande attraktionen
Som en hjälplös manet i mäktiga bränningar
kastas min arma själ
som en vimpel i vindens plötsliga vändningar
fladdrar jag som dess träl

Jag försöker att tänka och handla normalt
men jag vet det är redan försent
Jag kan inte välja jag har redan valt
jag skall säga det klart, högt och rent
om till himmel, till helvete vägarna bär
är det dit som jag måste gå
om än drömmen om framtiden är en chimär
är det den jag har sikte på

Det gamla är redan förbrukat, förbränt
jag är led vid att vända mig om
som en kvävande kväljande rök har jag känt
de dunster som därifrån kom
Bara hos dig finns det vila och ro
min enda rastplats på färden
du tänder på nytt min vilja och tro
du mitt enda fäste i världen