Jag vandrar vägar som inte finns
känner mig vilse fast jag vet vart jag är
jag tänker tankar som jag sedan inte minns
tar upp någonting, kanske är det en krona
deras ögon i nacken, eller är det på mina ben
vindar sliter slår, flyktiga tankar om att åka båt
gungande osäkerhet över havet
längtar jag kanske bort, längtar vart då
saknar jag kanske, saknar vad då
vandrar förbi gränder, ser skyltar
som tomma ord, någon bor där
har dom djupa existensiella tankar
brinnande politiskanda, självmordstankar
har dom kanske ingenting
kullerstensgator som viskar om tidens gång
hjärtslag under marken, från alla dom
som fanns i denna staden en gång,
de som byggde muren, kyrkorna
folket som slet och levde här,
omvandlade delar till ruiner
ön i havet, vi vårdar vi ömmar
gör vi inte?
vi uppskattar, medeltidens närvaro
visst gör vi, klipporna längs havet
"som om man var utomlands", turister
invaderar skräpar ner, investerar,
kalk i dricksglas som inte går bort
bergman fast han gick bort
kanske tycker vi om keno
jag bara fortsätter gå,
andas kanske lugnare, kanske snabbare
kanske är jag rädd, kanske är jag stark
men jag vet, att staden och havet
ruinerna och växterna
människorna
kanske till och med alla fåren
finns i mina hjärtslag