när det gått så långt att synen på

allt man utsätts för är negativ

negativ

(ja, spar negativet för jag har

gått gått gått förlängesen och

det är min kvarlämnade gåva. Lova

att vårda den väl så kan du le le le

igen. Nån dag när minnet kommer åter.)

presumtiva hot

utnyttjanden

spel falskhet och taktik

när man till slut i sin svartsyn upplever

känner

är fullkomligt övertygad om att

ja upptäcker sig vara mitt i

elden vänd mot sig själv

förintelsen

intill benpipors egna dödsvissling

en bricka i livet själv

är det enda svar man har:

jag har varit

(vem lurade mig - du?)

jag har varit

(vem lurade mig - ni?)

jag har varit

(vem lurade mig - jag själv?)

jag har varit

till för andras njutning behov

och tillfälliga eller långvariga

begär

efter en spyhink soppåse eller

bara

en slamsa att lägga på såret för inget

riktigt bandage fanns

(var jag duglig bara då så säg)

bli slängd som en sopa med ekande skratt

för att man

trott att väldens gåvor är goda

höra ekot av publik som sen länge glömt

(iaf lite glädje har jag spridit)

var jag

duglig då

så säg

en vissling säger mig

ej

när märgen kokar

av elden från dig

en vissling säger mig

nej

när färgen slokar

på rosen från mig

en vissling säger

mer

än din publik

det var sann romantik