På natten grävde jag
ett hål i ett moln
där tiden fastnat när
du varit i min närvaro.

Jag somnade där
med dig vid min sida.

Jag var bortkommen
och jag var levande
men fann mig själv i dina ögon
och nu har jag drunknat.

Du ville att vi skulle
flyga med vinden.

Men det var bara
molnet som långsamt flög
bort med all den tid jag
kvävs utan, tiden jag
måste vara utan dig.

Min verklighet närmade
sig ju mer jag föll
men du satt kvar på
det röda molnet
och du log mot mig.

Vi ses snart igen.