ibland finns inga ord
för att beskriva
för man vet inte
hur man
förklarar för
någon
alla känslor som
bara kommer
ut från
ingenstans

(pyser,vibrerar, läcker,exploderar)

ibland borde man
bara vara tyst
och låta fröet
gro
i lugn och ro
låta allting landa
i fridfullhet
och inte
vara så ivrigt
förväntansfull

(i ett tyst rum utan elektricitet eller andra intryck)

ibland skriker man ändå
måste få komma ut
ventilera
denna underbara
människa
vill bara dela med sig
förtroenden
känslor
funderingar och
rädslor

(med en klok väninna eller någon annan som förstår)

Å varför ska det
vara så svårt att
vänta
på något gott kan man ju
inte vänta för länge sägs det.....