när muren föll såg vi bara på
det fanns inget vi kunde göra
vi var okunniga och dumdristiga
allt var så simpelt
vi förstod inte mycket
världen var enorm från vårat perspektiv
träden i vinden skrämde oss
åskan och regnet var vår fiende
vi grät, grät så mycket vi kunde
vi gråter fortfarande
men nu förstår vi varför
när mörkret kommer
tror vi att vi blundar
vi förstår inte
vi tittar
men det är inget ljus
men detta förstår vi snart