De verkligt sanna tankarna
får sällan lön
de glöms lätt bort
i världens skrän

De vilar på sin klippa
trygg för att veta blott
de
existerar

då vi verkligt
kräver

nått

De har ej stora fanor
och har en gråtung ton
men om man så bemödar sig
att se

så glimrar de
som tunga sjok av dimma
ute på mon