Jag knackade på dörren till hennes lägenhet. Fem trappor upp, det andra huset längs gatan, gult. Bakom den bastanta trädörren hörs ljud. De blir en aning högre, låter lugna och kommer närmare. Det klickande ljudet när någon vrider runt låset och sakta öppnas dörren på glänt. Det är halvmörkt och jag ser två ögons sken stirra på mig. De är frågande och de verkar inte känna igen mig. Jag ler emot varelsen som står i dörröppningen och då ler ögonen tillbaka. Dörren öppnas mer och en mjölkvit hand ber mig att gå in. Jag tar ett sakta kliv innanför dörren och kommer in i hennes lilla hall. Överallt är det tända ljus. Elen verkar vara borta, elementet som står i hallen är av och det är 15 minus utanför. Det är underligt, tycker jag, men när ett par små fötter passerar mig och den linneskruda ryggen försvinner in i ett annat rum, tänker jag inte på det längre. När jag tar av mig jackan, känner jag att det är varmt, med tanke på omständigheterna. Då märker jag att i det rum som den lilla nätta person hade gått i in, var ljus och det kom en stark värme ifrån den. När jag har tagit av mig kläderna och skorna, får jag lite problem med var jag ska ställa dem. Efter en kort stunds fundering anser jag att det är nog bästa att lägga dem i ett hörn, så de inte är i vägen. Jag viker ihop dem och placerar dem prydligt i det högra hörnet, vid dörren. Jag vänder mig om och tar några steg igenom hennes hall och kommer försiktigt fram till öppningen till det ljusa rummet. Jag kikar osäkert in i rummet och ser att det är en eld som är källan till både ljuset och värmen. Det jag tänkte på först var hur hyresvärden skulle reagera om de såg att en av deras boende hade en stor eld mitt i lägenheten. Men doften ifrån brasan var söt och den fick mig att släppa all oro över det. Istället började gamla minnen dyka upp, sex månader bakåt i tiden. Lika lång tid som jag har känt denna särpräglade kvinna.

Där. En ny dag i skolan och jag kände hur skönt det var att till en helt ny klass. Det är starten på gymnasiet och allt skulle bli annorlunda. Vänta, det är så många ansikten. En kille, ett vänligt ansikte. En vän, skulle jag tro. Ja, en vän. Där borta står några tjejer och fnittrar, de ser runt på alla och viskar med varandra. En av dem är mycket söt, tycker jag. Åhh, mitt nya skåp. Den är fortfarande tom, som på när min väska och nyinköpta skolsaker. Någon är bredvid mig, hennes doft är ljuvlig. Hon ser lite nervös ut. Kanske borde jag säga något. Nej, hon säger något till mig. Det var så vi träffades. Hon började tala med mig, medan jag hade stakat mig och blivit röd i ansiktet. Rodnat. Talade, ja, vi talade en stund. Vi fick reda på vilka vi var. Hon var ny i staden, jag antydde lite om att jag hade varit mobbad sedan ettan och inte haft så många vänner, speciellt bland tjejerna. Hon var vacker, mycket vacker. En mjuk och behaglig figur. Hennes doft gjorde att min hjärna temporärt stängde av sig och jag sluddrade en del. Hon skrattar och säger hej då, vi syns imorgon. Jag blir glad, väldigt glad. Tid passerar. Jag och hon blir mer och mer vänner. Just det, klassen blev snabbt väldigt tajta mellan varandra. En klassfest. Det hände en olycka och någon fick åka till sjukhuset. Ingen lämnade varandra, utan allt gick bra i slutändan. Jag och hon kommer allt närmare, klassen börjar fråga om vi är ihop, men vi svarar alltid nej på den frågan. Även om jag skulle vilja mer, är jag allt för osäker på mig själv. Tid flöt iväg igen. Jag började märka skillnader i henne. När vi var tillsammans tänkte jag inte på det. Tankarna försvann när jag var henne nära. Men när jag var ensam, dök de upp. Det var något som inte stämde med henne. För två dagar sen, frågade hon mig om jag ville komma hem till henne. Men, det hände ju mer saker. Varför minns jag inte mer efter det? Dagarna försvann för mig. Tills nu.


Jag skakade på huvudet och minnena dök sakta ner igen. Hon stod framför mig, med en förbryllad, men förstående min över sitt anlete. Det var en skrämmande känsla som la sig i mig, för det kändes som om hon visste vad som hade försiggått inuti mig. Hon log sitt röda leende och begynte att dansa helt plötsligt. Hon rörde sig intagande runt flammorna. Hon tog två snabba steg och stannade. Hon såg djupt in i mig, hon läste mina tankar och mina känslor. Så vred hon sig i en ypperlig rörelse, hon lockade på mig. Det var förföriskt att se hennes yppiga kropp röra sig runt den sprakande eld som fanns i mitten. Hennes blickar fångade mig och jag kom ej loss. Även när hon var bakom brasan, den var högre än henne, var jag fast. Hon kom närmare, hennes storslagna kropp rörde sig smidigt tätt inpå min och hennes fylliga barm syntes bakom det tunna linnet. Jag blev helt plötsligt rädd för denna sortens närhet. Jag hade aldrig varit med om något liknande och jag fann det upphetsande och skräckinjagande på samma gång. Hon kom så nära att jag kunde känna henne trycka sig emot mig. Hennes ljuvliga andedräkt träffade min näsa och fyllde mig med ännu mer lustar. Jag blev knallröd och svetten rann nerför mitt ansikte och rygg. Min andning var tung och jag fick en så stark känsla av att bara få röra hennes vackra figur. Få tillfredställa mina inre lustar som brann just nu för henne. Men jag kunde inte röra på mig. Min kropp var som förstenad, ingen muskel ville röra sig. Hon log och fortsatte sin extraordinära dans. Det blev snart för mycket för mig, men när jag försökte tala, kom det inga ord. Min mun var också låst. Hon förförde mig mer och mer och jag började smått tappa verklighetsfaktorn, allt jag ville var att röra henne, smeka henne. Hålla henne nära. Men jag stod som ett fån, helt underkastad hennes makt. Hon kunde göra precis vad hon ville med mig, så länge det var hon. Atmosfären var så tjock, att den nästan gick att ta på. Hon kommer gåendes emot mig nu. Det var något som verkligen inte stämde med henne nu, hon var kortare, hade ett grönt linne på sig och i hennes hår fanns det löv och grenar. Hon var målad i ansikte. Därpå fanns det även ett stort leende. Hon band fast mig och pussade mig på kinden. Elden bakom henne växte. Hon log ett fult grin emot mig och gick in i elden. Hon försvann i lågorna och de kom närmare. Det började göra ont, fruktansvärt ont. Jag brann. Jag brann på min hud, i min hud, under min hud. Jag skrek.

De fann hans sönderbrända kropp i resterna av lägenheten. Det ryktades om att branden hade startat utav en eld, mitt i vardagsrummet. Men brandkårens officiella version var att ett ljus hade tappats på en matta och fattat eld under ett obevakat tillfälle. Men det som folk frågade sig mest var varför en person ens var i lägenheten och vad han hade gjort där. Ingen hade bott där på sex månader….