Låt mig få le utan någon anledning alls

och känna varje enskilt andetag

Låt mig få skratta tills tårarna kommer

och kasta mig in i varje ny dag


Vill inte gå här nedtyngd och gråsparvegrå

vill älska på regnfuktig mossa inatt

Vill inte se allt blekna bort i tidens tinnerburk

vill kasta sorgerna i en gammal hatt


Men ingen möter mig här på kanten

ingen räddare uppenbarar sig

Inget greppar mina utsträckta klor

och helar hålen i djupen av mig


Låt mig få le utan någon anledning alls

och känna varje enskilt andetag...