kudden släpper utstuderat sakta

från ännu sovande kind

en grop, ett huvuds avtryck

i kroppsdoftande skrynkligt, veckat bomull

ett felvikt öra dunkar dovt

kroppsvarmt och salivblött

rinner det ur halvöppen mungipa

en vanlig tunga, sträv som sandpapper åttio

fastnaglad mot gom av trä

tidigare snarkning mer än förnimmelse

avdomnade lemmar på lånad tid

vänster arm ur funktion, livlös

lyfter och placerar den hängande

med blek, matt höger arm

återkommer samtidigt ur det icke medvetna

lämnar nattens befriande sömn

några sekunder i taget

tills knivskarpt, förbannat morgonljus

som genom hårt kisande blick

sakta och obönhörligt sipprar in

allt ackompanjerat av en fågelsångskakafoni

utan mänskligt motstycke

(att de bara orkar)

pular med svag hand

undan smetigt varmt täcke

svalare luft attackerar omedelbart

börjar huttra under gåshud

hasar ett ben, två ben

över sängkant där fötter letar yta

kontakt, vad som helst

prövar modigt stående tillstånd

sveper tunn morgonrock runt kropp

stapplar med gnisslande knän i trappen

tar mark helskinnad idag med - wow

vågar mig fram till hallspegeln

frisyr onämnbar, finns helt enkelt inte

nickar bekräftande

japp - kuddnylle idag med

släpper förhoppningsvis runt lunch