när jag upptäckt det underbara
allt mjukt som en människa har
den strömmande njutningens flöde
närhetens andetag
blev jag till
blev jag återfödd

sedan skalade livet av mig
lager på lager av tillit och tro
tills jag naken och frysande
fann mig vara
ett ensamt barn som förr

ett barn som gjort hela resan
- jag bär mina åldrar inom mig
men ingen knoppande sårbarhet
inget hopp bara vemod
och minne
i ett döende rotsystem