De finns ett fält
En sorgeplats
Inte med gravstenar
Utan med spruckna hjärtan

Somliga liksom passar i varann
Blir en helbild tillsammans
Som bitar i ett pusel
Medans andra ligger där
I evig ensamhet

Klockorna ringer med spräckta toner
Själar går oroligt där förbi
Blommorna växa med böjda huven
Humlor och bin surrar lite tystare
Och honungen därifrån har en bitter
Eftersmak….

En lungt orolig plats
Där ligger de hjältar
Hjältinnor
Sluskar
Folk av alla slag

Och de flesta är vanliga människor
Och omständigheter inte fått älskat
Den de älskat…
Men dessa som medvetet orsakat olyckan
Förtjänar att brinna i helvetet…

Långt från hjärtesorgens fält
Som i sin tragiska form
Ändå är en kärlek…
Som är utgivande…
Agape