Det handlar slutligen om att hennes formaga inte alls ar borta, den har bara varit valdigt franvarande. I flera manader. Sakta har den ater borjat vaxa i henne, orden kliar likt en lakande sarskorpa och nar hon river av den faller orden som blod ned pa pappret.

Ord att matta hennes langtan med, den som fortfarande river i henne. Bokstaver klattrande ned i hennes hjartkammare, smeker dess valv och bagar med sammet och siden.

Om hon vagar ska hon en dag skriva det dar brevet. Det ska innehalla allt sagt och allt osagt. Allt vackert och allt som forstorde. Det ska sammanfatta livet. Bygga sandslott av tidevarv och sorgsenhet. Av lycklighet och vanskap.

De dagar som var fantastiska ska innom henne forbi sa. Monument skall byggas over andra an dem som dott i krigen. En hyllingshymn skall skrivas; vandra over de vunna famnarna, de skrattande munnarna, de stundande storhetsdaden.