När jag för full hals kallat honom
ett simpelt substitut för något
som fattades mig när jag var barn
och sedan jag slagit igen dörren
så hårt att jorden under huset
skakade, adrenalinstampade jag ut
i trapphuset och ut genom porten;
där var öronbedövande tystnad
men gatan var inte tom,
utan fylld med oro så intensiv
att jag inte kunde skaka känslan
av att jag var inomhus

och strandad i asfaltsöken
med bara mitt eget eviga jävla sällskap
så gick det upp för mig att
suget i magen, det överhoppade
hjärtslaget och nätter utan hosta
är tomrum för en man som
sträcker sig efter mig;
jag har läst i en bok att det
är ditt fel, för trasiga mammor
får trasiga barn och på din
gravsten kommer du
att kallas "Soldatmor",
trots att du fick döttrar.

Trots att du fick döttrar.