Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dikt 9

Du står på ett berg och tittar ut.
Ditt liv rinner ut i sanden, tar slut.
Du vill men kan inte kämpa emot.
Någonting kommer, någonting stort.
Världen snurrar framför dig.
Du tänker snälla se mig, lyssna på mig.
Du går ifrån det branta stupet.
Du måste tänka igenom saker, se djupet.
Långt bort kan du urskilja en mörk port.
Du vet att du har lagt ditt sista kort.
Kylan gör att du ryser till.
Du längtar efter färskpotatis och sill.
Dessvärre har du ingenstans att gå.
En varm famn, en kram är det enda du tänker på.




Fri vers av Cotume
Läst 177 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-06-17 21:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cotume
Cotume