Hans liv var inte mycket värt, mitt i sin gärning, som predikant så hade han hamnat i en situation att han hade blivit förälskad i, och älskat med, sin frus syster.. Det fanns, inom rörelsen ingen pardon ”med synden” han visste det. Därför gällde det att hålla tyst. Under tiden det pågick så plågade honom samvetet mer, än det nånsin gjort. Men han visste att om, och i så fall när, det kom fram så skulle bomben spricka…

En bomb som var likt en atombomb i religiösa kretsar, en kärnklyvning, för inte så många år sedan hade en av de tidigare ledarna kommit på kant med, ”ledaren”. Ledaren var en liten, olärd karl, med karisma och pondus drev han igenom sina projekt. Den mannen fick "sona sina synder". Nu visste då vår vän att det kommer att bli mer kalabalik, om hans ”affärer” kommer fram….

Naturligtvis kom de fram, som en lättnad och sorg, så kom de fram i de inre kretsarna, ledaran kallade in honom på kontoret, där skulle han ”lusläsas” och gjorde också så. Och ledaren satt på sin stol och råskällde över hans liv, att han tjänat och gjort allt för ”väckelsen” i 30 års tid, spelade ingen roll alls, nu…. Var han den värsta, den största syndaren, den mest fallna, den mest omoraliska människan som fanns… Och ledaren reser sej, han står upp ”i alla sina 165 cm” och ryter ”jag ska KROSSA dej”.
(han hade söndagen innan talat om kärlek och syndernas förlåtelse, han skulle nästa söndag tala om kärlek och syndernas förlåtelse… men förlåtelsen fanns inte, den räckte inte, den kunde inte fås… för en ”gammal predikant som kommit på kant, med en egenutnämnd, ”apostolisk och högste näst Gud” ledare)

Men den fallne hade vissa uppdrag att slutföra, han tog ett ömt farväl av sin familj, tyngdes av alla slags inre plågor, han visste att ledaren mycket väl kunde, skriva en ledare i ”sin tidning” om han ville. Den kunde handla bara om honom, om hans fall… Och han våndades, han spydde på vägen upp av magsmärtor, han kom dock till Borlänge, han talade.. Han talade om kärlek, om tro, om frälsning som aldrig förr, han gröt över själars sorg, han var den allra mest intensiva predikant man sett… Han hade sina 3 möten, han blev nästan legend i Borlänge av det som hände den helgen.
Den ovissa framtiden hemma i Stockholm plågade honom skarpt, hans tomma känsla, den som många talare upplever efter sin uppgift, lades till ängslan för vad som skulle hända. Skulle allt tas ifrån honom, allt…. Vad skulle han göra, han hade jobbat i bank som ung, men det var längesen. Hans fränder, hans vänner skulle behandla honom som pestsmittad, de visste han, kanske t o m hans familj. Kroppen sa ifrån, hjärtat rusade, smärtade och kroppen frös, han ömsom frös den natten, ömsom svettades. Han stod vid fönstret ibland öppet, ibland stängt, för första gången i sitt liv, ville han ha en cigarett, och en ”djävel”. Han mindes sin farbrors tal om detta, ”nu ska vi ha en djävel” och recepten på en kask, ”en 10 öring i kaffekoppen tills den inte syns, sen brännvin tills den syntes igen”

Om han hade en sup, om han kunde få en riktigt jävla sup och lugna ner allt. Med rusande hjärta klädde han sej, han bodde ensam i den nu, tomma och väldigt ensamma kyrkan, den natten. Den kyrka som för några timmar sen varit fylld med tungotalande människor där han känt sej så hemma. Då under tiden, så var det fantastiskt, nu hade han baksmälla av det. En baksmälla av lovsång. Han försökte allt, han kunde, han bad, men himlen var stängd han satte sej vid pianot, tog alla sina sånger, alla de som han skrivit och som fanns i så många sångböcker, men inget hjälpte. Ångesten drev, de fanns ingen att prata med, han kunde knappast gå till en präst, för de första var det mitt i natten och han var ju, väckelsepredikant, skulle han sitta hos prästen och bikta äktenskapsbrott.

De fanns ingen

Han var ensam

SÅ ensam har han aldrig känt sej nån gång...

I andra fall så skulle han talat med ledaren eller nån av sina vänner, han kände ju "alla", han var ju den som skulle ta över efter ledaren, men ingen utväg fanns. Som en slav, flyende från ”sin ägare” och hans hundar så jagades hans inre av samvetet, och rädslan över den skam han visste var ofrånkomlig. ”Jag ska KROSSA dej” ringde i hans öron…. ”JAG SKA KROSSA DEJ” hela hans inre var i olag, han kunde inte, han visste inte… vad han skulle göra.

Men han packade sin väska, bäddade sin oanvända soffa och, lämnade locket öppet på väskan, bibeln längst upp. Han klädde sej med vitskjorta och slips, hängde kavajen och rocken snyggt på galgar, sen hade han hittat ett rep i källaren. Repet ropade till honom ”ta mej, ta ditt liv, du är värdelös”. Ropen hade pågått ett tag han anpassade längden på repet med snaran och stod där länge, innan han gjorde nåt.

Han gjorde sin morgontoalett, borstade tänderna, nu visste han att de snart kunde komma folk för det var ju vardag. Han skrev inget, de fanns inget att skriva, han stod på en pall, sparkade undan den för att inte kunna ändra sej, så stryptes snaran åt. Han bad för sin själ den tid han hängde och stryptes, men ledarens ord ringde i hans öron….


Så var ett liv släckt, morgonen efter att ledaren hållit sin kärlekspredikan påhelgen, så fick han budet på måndan ”predikanten är död, han har tagit sitt eget liv”. Och det efter sin inspirerande helg, vad skulle man göra? Lokalpastorn och ledaren rådslog, men ledaren bestämde i princip, ”detta får inte komma ut”, så man tillät inte att folk skulle få veta, vad som hänt.
Redan nästa dag kom det lovord om predikantens osjälviska gärning, ledaren prisade honom som ”en av de allra största”.

Man hade en begravning med fulla kyrkan, man spelade och sjöng de sånger han skrivit, alla talade om vilken förlust det var. T o m familjen hölls ovetande, frun visste om hans otrohet men inget mer, fruns syster kallades in till expeditionen För att få ”sin dom”.

Ledaren bestämde att hon skulle be om utträde ur församlingen på egen begäran, gjorde hon inte det skulle han ta upp med styrelsen, hennes ”lösaktiga leverne”. Hon ville inte men då sa han att ”det kommer att komma ut”. Han begärde att hon skulle flytta för att inte vara ett dåligt föredöme för sin systers barn och att hon absolut inte skulle söka upp dom, bara träffas vid ”nödiga släktmöten”. När man likt en sköka som du tar en annan kvinnas man, så har man inga rättigheter, sa han (hon tänkte på Jakob, Lea och Rakel, hans fruar som var, systrar men sa inget)

Men hon sa, jag har älskat en man, och jag älskade honom före min syster men det blev inte så av olika anledningar… det är de hemska brott jag gjort, jag har älskat, en man…
DU ligger bakom det här, det ÄR DU som fick honom att dö, hans hjärta pallade inte det du sa till honom sa hon anklagande!

Ledaren far upp ur stolen ”din sköka” skriker han ”din vedervärdiga hora försvinn ur min åsyn, visa dej aldrig mer här”, han gav henne en örfil och verkade vilja göra mer, men besinnade sej, lite. Hon chockades av hans beteende, han som talade så mycket om Jesus, om kvinnan som skulle stenas för äktenskapsbrott, men fick nåd. Det här var hans äkta jag, de förstod hon nu, och han förstod, att hon förstod….

”DU kommer alltid att veta att du dödat honom” sa hon och gick ut därifrån…

Man gav ut en hel bok, till hans minne, en bok om hans gärning, om hur han dött av ”svagt hjärta och sjukdom”. Det svaga hjärtat, var kanske rätt, men inte fysiskt utan psykiskt. Boken såldes i stora upplagor, ”han som skulle krossas” vart nästan den rörelsens helgon, fast de inte har några.. Ingen såg eller hörde nåt om nån slags ånger hos ledaren i fallet, han levde många år är och, kom att omnämnas många ggr för sin gärning. ÄN idag så sjungs hans sånger inte bara i frikyrkor utan ute vid sångstunder, i svenska kyrkan och även som översättningar till andra språk.

Men få vet sanningen, få vet, att en ledare så drev en människa in i döden, och att han älskade som Jakob, Jakob som hade både Rakel och Lea. Det gick an på den tiden, men det går inte an i dag, att ”vara så biblisk”. Inte ens i den frikyrka som tycker sej vara den mest ”bibliska”

Det är litegrann som när Jesus gjorde vin undret, Jesus gjorde vatten till vin ”man faaan tar dej om du dricker vin” bokstavligt talat.