Jag betraktar mig själv i spegeln.
Jag ser en smal flicka som jämt är trött
som gråtit mycket under sitt liv
men skrattat mer.

En flicka som ler trots alla problem och bekymmer hon haft och har.
Som har diamantstarkt självförtroende och som är lycklig,
som har de finaste vännerna man kan ha.
Som får kraft av sina vänner och änglafamilj för att orka kämpa sig framåt
och med hjälp av den kraften också kunna flyga med sina svaga vingar.

Skuggan som följer henne är sitt förflutna,
en ständig påmminelse om att inte ge upp och att se fram mot framtiden.
Mina Älvvingar kan bara ses av Änglafamiljen,
de har förmågan att bli osynliga för omvärlden och skydda mig.
I solskenet glittrar de i limegrönt,rosa och vitt,
Med en kant av svagt ljusblått frostlikande ljus som skimrar runt mina vingar.