Innan
var min värld vanlig,
dagen då du kom
förändrades allt,

jag kretsade
runt dig i en bana
som jorden kretsar
i sin runt solen.

Mitt liv var i balans
tills den dagen
du slocknade,

du lämnade mig
jag levde på eftervärme
från dina strålar
våra minnen.

Min värld fick sprickor
den började brista,
ett tag stod jag still,
orörlig
oförmögen
att gå framåt.

Inombords höll jag på att dö
långsamt.
När jag bara hade lite glöd kvar
började jag kämpa för livet,
började glömma
började förlåta.

Samlade energi
från alla stjärnor
runtomkring,
tills jag hade tillräckligt
för att fortsätta min bana,

fortsätta vandra min väg
utan dig
mot nya
upptäckter.

Jag hade ett mål
och var beslutsam
att inte ge upp.

För jag har
hittat något att leva för
vilja kämpa för.

En dag
kommer jag att vara
lika stark som du var
dagen du lämnade mig.