Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Publicerad första gången 2005-12-30 kl 00:01


Möte i tunnelbanan

1.

- Jävla utlänningar, säger mannen mittemot på tunnelbanebänken.
- Var kommer du själv ifrån, undrar jag.

Han är en yngre medelålders man, blond, glest mellan tänderna som spretar åt olika håll. Han klämmer en halvt utdrucken flaska mellan knäna.

Ur högtalalen skriker en skramlig kvinnoröst:
- Vi måste köra långsamt, 20 kilometer i timmen mellan T-Centralen och Gamla stan på grund av ombyggnadsarbeten.

Mannen:
- Landade med en så kallad UFO på Rinkaby flygplats utanför Åhus i påskas.
- Det har jag inte hört något om.
- Vi gömde oss bakom kometen Hale-Bopps II. En bilist bländades av ljusskenet när vi landade, han frontalkrockade med en telestolpe och frun lär ha hamnat på psyket i Kristianstad.
- Hur då gömde er bakom kometen?
- Det är en lång historia.

Högtalaren:
- Det har uppstått ett elavbrott vid Slussen, därför måste vi stå still ett tag.

Mannen:
- Jag jobbade som elektriker på TV 0 i slutet av 60-talet.
Blomdahl ringde personalkontoret och undrade om det fanns nån
som ville lära sig att sköta en Mima. Jag fick jobbet och följde
med Aniara I.
- Aniara I?
- Ja, UFO:n som jag landade med heter Aniara II.
- Nu förstår jag inte?

Högtalaren igen:
- Någon har sprängt elverket vid Medborgarplatsen. Så all trafik är avbruten.
Besked kommer senare.

2.

Mannen:
- Ja, du vet hur det gick för Aniara I. Alla blev ju jättedeppade när vi inte kunde få återse Doris dalar. Så jag bara satt där och slötittade på Miman.
- Och sen?
- Det kom en nyhetsflash, så jag kvicknade till. Och tror du inte att det var Harry M. som hörde av sig i rutan. Han hade fått en idé om hur han skulle kunna rädda oss.
- Nä dra på trissor...
- För att göra en lång historia kort. Så skickade han via Miman konstruktionsritningar över hur vi skulle kunna fabricera en räddningsfarkost.
_ _ _
_ _ _

- Klart att vi blev glada. Den döptes så småningom - under arbetets gång till Aniara II.

Han tog sig en djup klunk ur flaskan och sa åter, ”jävla utlänningar”.
- Hur kunde ni bygga inne i rymdskeppet?
- Det geniala var att Harrys uppfinning fungerade i cyberspace, så vi kunde ta oss ut via Miman. Smart va?
- Det vill jag lova.
- Under nedfarten ringde jag till min fästmö. Hon blev helt chockad.
Min begravning ägde rum på 1970-talet. Hon är 90 år nu och hon sa att tiderna hade förändrats. Hon kom in på servicehem 2035.
_ _ _
_ _ _

- Hemmet drivs sedan 10 år tillbaka av vitryssar från den andra ryska revolutionen i mars 2017. Hon är djupt förälskad i chefen. Dom ska gifta sig nu i helgen.

Högtalaren:
- Var lugna, det kommer att bli evakuering inom en timme med hjälp av Stockholms brandkår. Biljettkostnaden kommer att återbetalas av SL-Information i tunnebaneplanet på T-Centralen.

- Jävla utlänningar, stönar före detta Mimaroben och lämnar vagnen.

Själv går jag och tar mig en kopp kaffe i minibaren i det ganska
nyöppnade Internetmuseet som Telia sponsrar.








Prosa (Novell) av Fredrik P. VIP
Läst 303 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-07-13 16:18



Bookmark and Share


    resilient
åh, vad roligt att läsa en längre text av dig, och vad bra den är!
2009-07-22

  Sonja Sidorow Lapington
Jag vill ha MER av Fredriks novellkonst. Fantasmagori och absurdism med realistisk anklang. Skönt.
2009-07-18

  Eva Langrath VIP
Njuter lika mycket denna gång som förra gången jag läste texten , underfundigt rolig skön blandning av Martinssons Aniara och tunnelbaneproblem. Läser och ler
2009-07-13
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik P.
Fredrik P. VIP