Det är döden som viskar i mitt öra.
Du kan inte mer.
Det går inte längre.

Allting rinner ur mig.
Jag ger upp.
Bryr mig inte.
Vill inte.
Kan inte.

Han säger att jag ska sova nu.
Det finns ingenting att vara vaken för.

Jag vet att han ljuger.
Men rösten är sammetslen.
Jag måste lyssna.
Varje klingande ord.

Svettningar bryter ut.
Jag frågar vad jag ska göra.
Han vet att jag inte kan sova.

Vi vet båda vad som händer på natten.
Han hårdnar och jag mjuknar.
Han skriker och jag gråter.

Så jag frågar vad jag ska göra.
För jag kan ju inte sova.
Han svarar aldrig.

Jag börjar skaka.
Känner mörkret som växer i magen.
Han vill ha mer av mig.

Mer mörker.
Det svartnar för ögonen.
Han och jag i mitt huvud.

Jag vill höra att jag är vacker.
Han kommer aldrig att säga det.
Jag gråter.
Skriker.
Skakar.
Bränner.
River.

Han ler.
Paniken växer.
Han kommer aldrig att sluta.
Det finns ingen sympati.
Jag har inget hopp.

Han vinner.
Han får döda mig.