Jag tror inte att kreativitet är någonting man kan tvinga fram.
Jag tror inte heller att det är något man kan lära sig.
Jag tror att den skrivande kreativiteten sitter i oss sedan begynnelsen.
Alla har vi formats olika på vägen,
men vi börjar på samma sätt.

Ett nyfött barn är som en tom bok,
inga sidor är ifyllda ännu.
Det finns en mängd olika faktorer som kommer att forma barnet.
De faktorerna kommer sakta men säkert fylla bladen med personlighet,
och även ge boken en genre.

Att skriva på ett kreativt och fångande sätt är inget man kan öva sig till.
Du kan lära dig fina ord och verser.
Men det som verkligen är vackert, kommer ifrån hjärtat.
Rakt och ärligt.
Inte krångligt och besvärligt.

Äkta ord rinner utifrån skälvande läppar.
Som en stänkande bäck kysser de dina ögon.
Du förtrollas av dess charm och lyster.
Orden leker med ditt sinne.

Men man ska aldrig tvinga fram kreativiteten,
då blir den falsk
och stinker ruttet.

Vilken genre har boken om dig?
Har du gåvan att älska tillsammans med blyet i din penna?
Vågar du leka med kreativitens gränser?